Som litteraturvetare har jag alltid intresserat mig för just samspelet mellan litteratur och samhälle. Hur litteraturen kan påverka oss, vad den säger om oss och vad som sker i mötet mellan text och läsare. Under min utbildning läste jag en kurs kopplat till ämnet kultur och hälsa, och där stötte jag på begreppet biblioterapi.
För mig ligger det terapeutiska i biblioterapin i samspelet mellan litteratur och gruppsamtal. Litteraturen erbjuder en möjlighet till identifikation medan gruppsamtalen medför nya insikter och ökad förståelse både för sig själv och andra. I samspelet däremellan skapas biblioterapi; ett sätt för deltagaren att bearbeta egna upplevda trauman genom att klä dem i fiktionens ord.
Just skönlitterära texter möjliggör också för individen att öppna upp sig om sin problematik utan att lämna ut sig själv; samtidigt som en identifikation sker genom litteraturen, så finns det en trygghet i att det är en text som är fokus för samtalet och inte deltagaren själv. En viktig faktor som jag märkt i mitt eget arbete är att för att biblioterapin ska ha effekt är att biblioterapeuten skapar ett tryggt forum för deltagarna att verka inom. Som biblioterapeut är det viktigt att samtliga deltagare känner sig hörda, accepterade och sedda. I detta ligger att biblioterapisessionerna ska vara kravlösa; det är viktigt att poängtera för deltagaren att hen är välkommen oavsett om hen har läst tio sidor eller inga alls. Det är också viktigt att framföra hur allas läsning är lika sann och viktig; det finns ingen läsning som är rätt eller fel inom det biblioterapeutiska forumet.
Så, på vilka sätt har jag då arbetat med detta, enligt mig, fantastiska verktyg som är biblioterapi? Jo, bland annat har jag som första person i Sverige bedrivit biblioterapi för Statens Institutionsstyrelse, där jag undersökte biblioterapi som läs- och välmåendefrämjande verktyg för unga institutionaliserade flickor. Genom att utgå ifrån målgruppens individuella och sociala situation utvecklades ett målgruppsanpassat verktyg som gjorde att deltagarna inte bara utvecklade sin läsning och läsart; de kunde också bearbeta sin egen bakgrund och situation inom ett tryggt forum.
I december 2018 startade ett unikt biblioterapiprojekt för unga kvinnor i psykisk ohälsa; BIBPSY. Projektet drevs av den ideella föreningen Kvinnlig Prioritet med medel från Jämställdhetsmyndigheten under 2019 med målet att bidra till att fördjupa kunskaper om biblioterapi som ett verktyg för att förebygga psykisk ohälsa samt sprida kunskap om metoden till relevanta aktörer. Arbetet med projektet leddes av mig själv som projektledare och biblioterapeut och min kollega Elvira Wahlbom. Genom BIBPSY erbjöds målgruppen unga kvinnor i psykisk ohälsa en målgruppsanpassad biblioterapi, en biblioterapi som ledde till att hela 75% av de som deltog i projektet uppvisade ett ökat välmående efter BIBPSY. BIBPSYs också just hur biblioterapin har verkat som det trygga forum som unga kvinnor i psykisk ohälsa kontinuerligt efterfrågar.
Anna Karlsson är litteraturvetare och den första personen i Sverige att bedriva biblioterapi för Statens Institutionsstyrelse. Anna har gett ut boken Biblioterapi – Litteraturens kraft (2018) och vidareutvecklat och målgruppsanpassat biblioterapi samt ett tillhörande metod- och utvecklingsmaterial som verktyg för unga kvinnor i psykisk ohälsa i den förening där hon sitter som styrelseordförande (Kvinnlig Prioritet) inom föreningens projekt BIBPSY. Testa digitalbiblioterapi med Anna, anmälan här: https://www.sv.se/avdelningar/sv-goteborg/kurser-hos-sv-goteborg/digital-biblioterapi-66117/