Vintern 2016 en sen eftermiddag i februari, snön föll utanför fönstret och jag satt i en av bibliotekets fåtöljer och bläddrade lite förstrött i en tidskrift. En artikel väckte mitt intresse, jag blev inspirerad och började fila på en idé till ett skrivprojekt, utvecklade tankar att starta en gemensam skrivtävling i skolbiblioteket. Senare under våren bjöd jag in elever och personal inom vuxenutbildningen att delta. Uppmaningen och utmaningen var att skriva en hel berättelse men med bara sex ord, precis som Hemingway en gång gjorde!
Vid ett restaurangbesök slog Hemingway vad med sitt sällskap om, att han kunde skriva en hel historia, med endast sex ord. Alla lade upp 10 dollar på bordet. Därefter tog Hemingway en servett och skrev:“For sale: baby shoes, never worn.”Sällskapet var överens om att det var en gripande liten berättelse och Hemingway fick sina pengar. Denna typ av superkorta historier har därefter kallats för six word stories. Skriva nr 1, 2016
Det här var året innan jag gick utbildningen ”Det biblioterapeutiska arbetssättet” på Ersta Sköndal Bräcke högskola, Sveriges första högskoleutbildning i biblioterapi. Mixen av de antagnas yrkesprofessioner blev en av utbildningens flera styrkor. Under hösten 2017 utvecklades vi i våra kompetenser som bibliotekarier, journalister, lärare, författare, diakoner, präster, psykologer, socionomer, logopeder. Biblioterapi är svårt att definiera ordet kommer från grekiskans ”biblio” som betyder bok. Och kunskapen om litteraturens läkande kraft går ju tillbaka ända till antiken. I Nationalencyklopedin finns en enkel beskrivning ”Samlingsnamn för insatser som syftar till att bota eller lindra psykisk ohälsa, höja livskvalitén eller bidra till en personlig mognadsutveckling”.
För mig som bibliotekarie är biblioterapi att använda skönlitteraturens texter & bilder i läsning och i skrivande. Gärna klassiker, berättelser vi återvänder till och som räcker hela livet, men även textlösa böcker och bildkonst. Grunden är det läkande ordet, eller bilden. Jag tänker att just skönlitteraturen hjälper oss att se andra människor inifrån, oss själva utifrån. Vi möter och bearbetar känslor som annars kan vara svåra att sätta ord på. I utbildningen betonades den biblioterapeutiska processen. När vi läsaren bra bok finns möjlighet till förvandling, förändring. Vi kanske ser mod i berättelsen och fantiserar. Vi reagerar till och med fysiskt när vi läser, ibland med tårar, skratt, gåshud.. så biblioterapi handlar om vad berättelsen gör med oss som läsare.
När det var dags att skriva examensarbete valde jag att fördjupa mig i skrivprojektet från 2016 utan att känna till att ”Six Word Story” var en biblioterapeutisk metod. När jag upptäckte metoden i en kursbok blev det en stark påminnelse om att jag redan arbetade, och under lång tid hade arbetat med biblioterapeutiska metoder som bibliotekarie och kulturarbetare; allt från sagostunder med bildpromenader, skrivaktiviteter för högstadieelever, bokcirklar till besök på äldreboenden. Det var inte metoder som redan fanns på arbetsplatserna, utan något jag provade mig fram till och med tiden utvecklade till egna.
KOMVUX skolbibliotek i Norrköping fick in 175 bidrag! Från elever och personal, det hade aldrig hänt tidigare i andra skrivprojekt. Det blev en utställning av alla berättelser, invigning med bubbel & mingel. Senare under terminen ordnades en omröstning där man röstade fram sin ”Six Word Story” och favorit, vilket gjorde att alla berättelser faktiskt blev lästa. Slutligen presenterades tre vinnare som fick varsin vacker skrivbok. Media uppmärksammade berättarprojektet och skrev om eleverna och skrivprocessen. Skolbiblioteket fick studiebesök från andra skolor och bibliotek under utställningsperioden och metoden spreds.
Flera av kortberättelserna bränner till och blixtbelyser svåra frågor som drogberoende och flyktingars farliga resa över Medelhavet. ”By boat, from Damascus, to death” har Hala Youkanna textat för hand på rosa papper.
Artikel ”Ett sätt att komma igång med kreativt skrivande” Folkbladet Östgöten april 2016.
En språklärare berättade för mig att det mesta skrivandet idag handlar om formalia. Men att det ger en kick att skriva kreativt, samtidigt som det här uppdraget även blev en bra övning i att uttrycka sig precist.
Skrivprojektet skapade skrivlust och gemenskap. Eleverna ville fortsätta skriva fler berättelser, och bibliotekspersonal och lärare kom överens att tävlingen skulle bli återkommande. Biblioteket som plats för aktiviteten var självklar, bibliotek är ju terapeutiska platser i sig med lugn, inspiration och böcker. Bibliotek är också platser där det känns naturligt att vara.
Den här kicken.. varför blev ”Six Word Story” så omtyckt som skrivmetod, det ville jag ta reda på. I boken ”Poetry therapy” av Mazza från 2017 skriver författaren att metoden är populär och hänvisar till memoarer och flash fiction. Mazza berättar att ”Six Word Story” använts till unga studenter deras första dag på campus, uppgiften var att berätta något om sig själv med bara sex ord. En övning i identitet som avslutades med samtal och gruppövning, gruppen skrev en dikt tillsammans om bra dagar och dåliga dagar.
Själv tänker jag att metoden är både genialiskt enkel, och utmanande. Är det ens möjligt? undrar först deltagaren, att åstadkomma en hel berättelse med så få ord. En lekfull start tar vid, man vet inte..men provar sig fram med en enda regel i huvudet att berättelsen enbart får innehålla sex ord. Skrivaren börjar söka efter minnen, bilder, laborerar med orden och sex ord sätts på pränt.
Pionjären inom biblioterapi i Finland Juhani Ihanus, skildrar poetiskt vad som händer inom oss i ”Att tiga eller att tala, Litteraturterapi -ett sätt att växa” 2004. ”Diktens tid är inte den mätbara utan den tid som har upplevts och den tid som skall upplevas.—Lyriska bilder kan få fäste i oss, i vår existens som aktualiserar det förgångna och når fram till framtiden. Vi drömmer: vi blir till.”
När jag såg eleverna försjunkna med papper & penna i handen i biblioteket slogs jag av frågan, vem skriver vi för egentligen? Var mottagaren synlig för eleverna och lärarna som skrev sin ”Six Word Story”? Fanns där en spänning att för en kort stund möta sig själv? Eller handlade det om lockelsen att delta i en utställning och tävling, eller kanske både och!? Hur viktigt är det att där finns en mottagare, någon som läser och bekräftar?
Lagerkrantz skriver i ”Om konsten att läsa och skriva ” 1985 att ”Någon finns som man uppfattar som mottagare av det skrivna ordet.” Och fortsätter ”de flesta söker någon som speglar sin text som ökar innebörden genom att läsa”.
Tudor Sandahl betonar i boken ”Ordet är ditt” 1997, om du skriver för dig själv ” Jag tycker att man i första hand ska skriva för sig själv och sin egen utvecklings skull. Ändå bör man någon gång under processen bestämma sig för om man vill att andra ska få läsa det och i så fall vilka.”
”Det handlar om mitt hjärta”
Jag har följt en författare sedan 70-talet, Theodor Kallifatides född i Grekland. I en intervju i ”Samtal med författare” av Lindskog, 2000, förklarar Kallifatides hur han kunde erövra det svenska språket under kort tid. Efter bara fem år i Sverige debuterade Kallifatides med diktsamlingen ”Minnet i exil” därefter följde ett stort antal romaner.
”Det är två skilda frågor, förklarar han. Den ena är hur bra man behärskar ett språk, den andra är hur bra man skriver. Saken är den att man kan skriva bra även om man bara behärskar ett par hundra ord. Det är inte språket som gör litteraturen, utan man själv. Fortfarande finns det stora delar av svenska språket som jag inte behärskar, men det har inget med mitt skrivande att göra. Skrivandet är någonting annat. Det handlar om mitt hjärta. Om jag så bara behärskar två ord kan det räcka.”
Genom att skriva en berättelse till exempel en med bara sex ord öppnar vi dörrar till oss själva. Upplever samhörighet då vi läser varandras berättelser, känner igen oss och reflekterar över hur människor drivs av liknande förhoppningar, drömmar och illusioner.
”Vi känner igen varandras hunger och mättnad samtidigt som varje liv är unikt som ett fingeravtryck”. Patricia Tudor Sandahl
Efter att ha läst berättelserna i utställningen av elever från världens alla hörn instämmer jag i citatet. Jag upplever att flera av berättelserna både är terapeutiska arbeten och konstnärliga resultat av känslor, research och kunskap. Jag har också sett skrivandets betydelse för elevers självförtroende, och driv inför sin egen språkutveckling.
I framtiden vill jag se fler bibliotekspersonal i större skolbibliotek; bibliotekarier, bibliotekspedagoger, biblioterapeuter.. Även inom folkbibliotekens verksamheter har biblioterapeutiska arbetssätt stor potential och rum att fylla med tanke på folkhälsa och den utbredda psykiska ohälsan i samhället.
Kärnan i biblioterapi är för mig att använda skönlitteraturens texter & bilder i läsning och i skrivande, i skapande verksamheter. Och lita till ordens kraft, att de hittar rätt, läker och förändrar. Jag anser att den biblioterapeutiska processen är något som främst händer mellan läsaren och de lästa orden, mellan skrivaren och det skrivna. Ibland kan andra människor i en grupp förstärka processen och förändringen hos individen. Men i första hand är det mötet mellan den enskilda människan och orden, eller bilden för den delen som inleder förändringen. Vi bearbetar sedan känslan texten ger oss till exempel i samtal, i högläsning eller under olika aktiviteter. Men den första upplevelsen av orden, bilden den är individuell, magisk.
Sophia Rappestad Karamitrou är bibliotekarie, och arbetar inom vuxenutbildningen i Norrköping. Tidigare arbetade Sophia på folkbibliotek och med närbiblioteksutveckling. Hon har också varit verksam journalist och producerat barnprogram och reportage för SVT och lokal-TV, samt läromedelsproduktioner inom kultur & natur.