I min text kommer jag att dela med mig av några av de tankar och erfarenheter jag skaffat under mina femton år som svensklärare på högstadiet. Jag inriktar mig här på kreativ, utvecklande biblioterapi med syfte att erbjuda återhämtning och avkoppling inom ramen för min ordinarie svenskundervisning. Självfallet finns det en mängd andra sätt att arbeta biblioterapeutiskt inom skolans värld men det kanske jag återkommer till en annan gång.

För ett par år sedan hade jag en grupp elever som inte riktigt kom överens med varandra. Det var svårt att få dem att samarbeta och minst sagt utmanande att få till ens något som liknade koncentration och arbetsro. Men, en sak fungerade i princip i alla väder – att läsa högt. Detta förbryllade mig ofta även om det självklart var skönt att ha i alla fall ett säkert kort att ta till när det stormade i salen. Först när jag läste biblioterapi började jag se ett mönster och fick något som liknade en förklaring till varför just läsning och litteratur var det som skapade lugn och en välbehövlig paus från stök och konflikter.

Att arbeta med litteraturläsning i klass är fundamentet i skolans svenskundervisning. Dels ges eleverna den lästräning de så väl behöver men erbjuds också möjlighet att ta del av exempelvis människors berättelser, nya perspektiv på världen och i fallet med min klass en stunds välbehövligt lugn.

Att arbeta biblioterapeutiskt på en högstadieskola kan mötas av misstänksamhet och skepsis. Ordet terapi för som bekant inte sällan tankarna till behandling och att något ska “botas”. I detta sammanhang ska dock begreppet förstås som kreativ, utvecklande biblioterapi vars mål helt enkelt är att främja normal utveckling där arbetet leds av en person utan medicinsk bakgrund. Min erfarenhet är att många lärare redan har en sådan ansats i arbetet och vill “något mer” med sitt val av litteratur till undervisningen. De texter som väljs ska ge ett mervärde, väcka tankar, reflektioner, ge insikter och bädda för samtal om frågor som rör livet även utanför klassrummets väggar och inte minst tror jag att de flesta kollegor har en önskan om att väcka och understödja en lust till läsning.

Som ung lärare hade jag en tanke om att läsa om det som orsakade spänningar och konflikter i mina undervisningsgrupper med syfte att göra det talbart, synligt, ge perspektiv och kanske komma fram till tänkbara lösningar. Detta med högst varierande resultat. Ibland resulterade detta närmast i att cementera det jag ville arbeta med att komma bort ifrån. Inte sällan visade mina elever ringa intresse för de texter jag presenterade och uttryckte att de redan var fullt upptagna med dessa problem och hellre önskade ta del av andra sorters berättelser. Begripligt, kan jag tänka, några år senare och med en biblioterapikurs i ryggsäcken.

Om tanken är att arbeta med just kreativ, utvecklande biblioterapi skulle ett mål med verksamheten kunna vara att framkalla välbefinnande och återhämtning. Då måste jag kanske ibland söka mig i en eskapistisk riktning och välja litteratur vars innehåll befinner sig ett stycke ifrån de konflikter och kanske också den verklighet vi står i här och nu.  Cecilia Pettersson vid Göteborgs universitet beskriver detta som low fantasy och visar i sin studie om kvinnor med psykisk ohälsa efter barnafödande att just denna typ av texter fick dem att må lite extra väl. Att den terapeutiska potentialen kan ligga just i pausen och vilan ifrån det som orsakar lidande och skav.  På samma vis förefaller det vara med mina elever. Att få kliva in i andra världar och lämna vardagen en stund förefaller vilsamt och hälsofrämjande.

Som nyfiken lärare valde jag att dela ut en enkät till min elevgrupp, som inte alltid kom överens, för att försöka förstå varför just läsning och specifikt somliga texter skapade lugn i salen, väckte deras nyfikenhet och skapade ro. Tjugo av eleverna valde att svara och av dem uppgav arton att den litteratur vi läst påverkade deras välbefinnande positivt i någon eller hög grad. De positiva effekter de angav var bland annat att läsningen erbjudit glädjen och njutningen i att ta del av en historia. Den hade givit dem perspektiv på världen, varit rolig och underhållande och ganska ofta ersatt suget efter att greja med mobiltelefonen. Läsningen hade minskat stress för en del av eleverna, skänkt dem glädje och bidragit med en skön paus från annat skolarbete.Sex av de svarande eleverna upplevde att läsningen påverkade klassrumsklimatet i en positiv riktning genom att det blev lugnt och behagligt en stund. De menade också att de textsamtal vi hade bidrog till bättre stämning i salen då eleverna kunde dela upplevelser av texter de hade gillat. Klassen kunde alltså prata med varandra om sådant som inte var “minerad mark” och fyllt av befintliga spänningar. Tio av eleverna tyckte att läsningen bidragit med avkoppling. Då jag bad eleverna uppge vilka titlar de uppskattat mest angav en viss majoritet sådana som kan klassas som low fantasy och böcker som till handlingen låg en bit ifrån deras vardag och deras konflikter.

Jag rekommenderar alla intresserade lärare att läsa biblioterapi som givit i alla fall mig en mängd nyttiga insikter och verktyg att använda i mitt dagliga arbete. Men, i väntan på det kan en ändå utföra biblioterapeutiska gärningar. Ta en funderare över hur du, inom skolans ibland snäva ramar, kan skapa en stunds återhämtning och andrum. Vilka texter får dina elever att sänka axlarna och drömma sig bort ett slag? Kanske hittar du en dikt eller novell som får eleverna att skratta och må lite extra gott? I så fall är du troligen något på spåren och att läsa för mycket kan våra elever knappast göra. Den bästa litteraturen är ju trots allt den som blir läst!

Några av mina elevers favorittexter:

• Ankomsten av Shaun Tan (ordlös roman)
• Blommorna sover av Gunnar Ekelöf (dikt)
• Den utvalde av Lois Lowry
• Ett hål om dagen av Louis Sachar
• Kyrkogårdsboken av Neil Gaiman (radioföljetong)
• Möss och människor av John Steinbeck
• Tschick av Wolfgang Herrndorf

Några tankar om hur en kan få till ett biblioterapeutiskt samtal i klass:

• Ställ öppna och nyfikna frågor. Våga leka och släpp kontrollen.
• Varva mellan att fokusera på själva texten och de känslor och reflektioner den väcker i eleven.
• Det är aldrig tvång att delge de andra sina känslor och tankar utan man kan alltid avstå.
• Om möjligt dela klassen i mindre grupper så att så många som möjligt får chans att vara aktiva.
• Delta själv i samtalet och bjud på dina tankar och reflektioner.

Andreas Carlsson
Lärare i Svenska och Svenska som andraspråk, Göteborg