I oktober i år, 2024, hölls den första europeiska konferensen i biblioterapi, European Biblio/Poetry Therapy Conference. Över hundra forskare och praktiker från drygt 20 europeiska länder samlades under två dagar i Budapest i Ungern. Även Israel, Turkiet och USA var representerade. Ungern har länge arbetat med biblioterapi och där finns också en akademisk utbildning och forskning inom ämnet.

Från Norden var vi ett gäng från Sverige, ett ännu större gäng från Finland och några från Norge. Forskning och praktik från olika länder presenterades. Däribland biblioterapins möjliga effekter på cancerpatienter, skönlitteraturens roll i terapiutbildning, hur biblioterapi kan användas i skolundervisning och i fängelser samt hur biblioterapin kan vara ett psykosocialt verktyg bland seniorer. Deltagarna hade också möjlighet att vara med i ett stort utbud av workshops, alltifrån skrivarworkshops till biblioterapins roll inom familjeterapi och ungas oro för klimatet.

Flera presentatörer betonade biblioterapins roll i en tid när människor blivit mer medvetna om de existentiella frågorna på grund av den hotfulla tid vi lever i med krig, klimathot och med pandemin som förändrade många människors liv.

En av huvudtalarna var William Sieghart från England. Kanske var det han som berörde publiken allra mest när han berättade om sin egen resa inom poesins värld. Han är idag drygt 60, förläggare och entreprenör. William Sieghart upptäckte redan som barn poesins kraft, hur de skrivna orden kunde trösta och hjälpa. Inte minst när han som 8-åring tvingades iväg till en internatskola. Så småningom hamnade han inom bokbranschen, inriktad på poesi. På en bokfestival i Cornwall, långt senare, blev han erbjuden att sitta i ett tält och låta människor komma till honom med olika livsdilemman. Därinne i tältet läste han sedan upp en lämplig dikt till personen han hade framför sig. Det blev succé. Köer. Succén upprepades året efter. BBC Radio snappade upp det hela och plötsligt hade han program i radion. Folk mejlade in tankar om sina livsproblem och fick svar av William Sieghart direkt i radion i form av en dikt.

Nu har han gett ut tre böcker – ”The Poetry Pharmacy”  – där människor kan få poesi ”på recept” utifrån olika sinnestillstånd. Exempelvis seeking one’s soulmate, depression, lack of courage, fear of the unknown, living with difference, anxiety eller sexual repression. William Sieghart berättade på konferensen att han träffat/haft mejlkontakt med över tusen människor på det här viset.  En sammanfattande kommentar han hade var: ”De flesta människor vill bara ha någon som lyssnar på dom.” Och det han hör mest är att livsproblemen ofta bottnar i människors ensamhet.

En konferens innebär ofta en form av korvstoppning, hur intressant ämnet än är. Jag smet iväg några gånger, ut i korridorerna och ner till det mysiga smått bedagade fiket. Det är inte minst i sådana stunder man hinner prata med folk, dom som också smitit ifrån en stund. På så vis fick jag en pratstund med unga Michele från Wien. Hon jobbar i en bokhandel och utbildar sig nu inom biblioterapi via den fleråriga privata utbildning som drivs av International Federation for Biblio/Poetry Therapy med säte i USA. En gedigen utbildning är hennes erfarenhet. Men den kostar mycket pengar. Och biblioterapin är, precis som i flertalet länder, ett okänt begrepp i Österrike så hon vet ännu inte hur hennes framtid inom området blir.

Att en europeisk konferens inom biblioterapi arrangeras för första gången får ses som en milstolpe. Vikten av att forskare och praktiker får mötas, utbyta kunskap och erfarenheter och skapa nya nätverk kan inte nog betonas. För egen del tror jag att forskning och studier inom biblioterapins område måste växa och utvecklas om biblioterapin ska ha en framtid på sikt.

Glädjande nog kommer en fortsättning på Budapestkonferensen. Finland tar nu över stafettpinnen och arrangerar en ny konferens nästa år. Och i korridorerna hörde jag ryktas om flera länder som därefter gärna tar över stafettpinnen, bland annat Serbien.

Men en sak undrar jag över: Den obegripliga termen biblio/poetry therapy som numera används alltmer i internationella sammanhang. Biblioterapi är tillräckligt svårt och missvisande som begrepp. För en utomstående är biblio/poetry ännu svårare och krångligare att ta till sig. Är det bara jag som tycker det?

Eva Bergstedt är journalist, skrivpedagog och biblioterapiledare.