När jag arbetar med biblioterapi tycker jag mig känna vad Frans Kafka menade när han i början av 1900-talet skrev i ett brev till vännen Oskar Pollak: ”En bok måste vara som en yxa för det frusna havet inom oss”.
Ett fruset hav, en ocean av minnen som för länge sedan frusit över så vi kan glida på den glatta ytan, men inte riktigt nå under isen. För det behöver vi något som hackar eller mjukt värmer upp det frusna för att nå bortom den glatta ytan. Minnen kan ligga olika djupt och behöva hjälp att varsamt tina och komma till ytan. Den finlandssvenske författaren tillika fil dr i psykologi Juhani Ihanus, har skrivit otaliga böcker om biblioterapi och han talar om biblioterapi som en väg till livskunskap. Jag vill lägga till att genom att integrera biblioterapi med fördjupad terapeutisk resonans kan biblioterapi bli vägen till självkunskap, ett sätt att förstå mer om sig själv - och livet.
Därför
kombinerar jag gärna det biblioterapeutiska arbetssättet med en terapeutisk resonans från främst psykosyntes men även från existentiell och transpersonell psykoterapi. Mindre som uttalade teorier och mer som ett allt genomsyrande förhållningssätt. Det kan finnas anledning att skriva mer om det i en annan blogg. Just nu vill jag mest berätta om hur biblioterapi kan hjälpa en människa att nå bortom orden till minnen som får liv och mjukt kan beröra det innersta.
När jag möter en grupp i en biblioterapeutisk utvecklingscirkel introducerar jag ofta övningen ”din biblioterapeutiska livslinje av läsminnen” och deltagarna får arbeta med att skapa den under en tid och över tillfällena vi möts, så minnet får påminna nästa minne, som får påminna nästa minne osv. Minnen är som korkar som flyter upp när de släpps fria. Övningen fick jag själv göra när jag gick poängkursen ”Det biblioterapeutiska arbetssättet” på dåvarande Ersta Sköndal Högskola under ledning av Pia Bergström, som har skapat grunden till övningen och introducerade mig till den.
När jag gjorde den var det som att öppna dörren till en verklig skattkammare. Det var som att dyka rakt in i barndomens stunder av läsande. Jag var ett ensamt barn utan syskon så böckerna fyllde en viktig funktion i mitt unga liv och min mamma introducerade mig dessutom tidigt till poesi. Därför, när jag lyfte på locket till mina läsminnen, var det som det vällde upp de mest fantastiska sagor, böcker, dikter och stunder av glädjefylld närhet.
Det var omtumlande och omvälvande och det var som att hitta hem inom mig själv. Detta vill jag gärna dela med mig av till andra, som en övning att göra över tid med sig själv och så småningom med andra. Biblioterapi blir som ringar på vattnet i livet när man väl börjat tina de frusna haven.
Läsminnen behöver inte vara sorgliga, men de kan förstås vara det - minnet av den tomma stolen, den ensamma stolen, den ensamma stunden med sagoboken eller boken du läste för att drömma dig bort. Läsminnen kan innehålla värme, sällskap, minnet av mammas läsande, böckerna hon valde eller någon annan valde till dig. Minnet av samhörighet, med nya upptäckter genom läsandet, längtan. Nya kontinenter att utforska i fantasin.
Hur är det för dig med dina läsminnen? Minns du böcker, titlar, omslag, minns var du satt? Minns du hur du satt, när det var och var någon med dig eller om du var ensam… var det varmt eller kallt… vad var din känsla… hur mådde du… vad hände med dig när du läste… vart gick du med dina upplevelser och tankar… skrev du… ritade du… lekte du böckerna… var du ensam eller med någon annan… var du glad eller ledsen… vad saknade du… vad fick du… vad längtade du efter… vad drömde du om och hur var det när det var som bäst i läsandets värld? Hur var det med barndomens sagor… med läsandet efter 10… tonåren… som ung vuxen i läsandets värld…
Börja leta i dina hyllor, på vinden eller i något förråd någonstans. Finns de kvar, de böcker du börjar minnas? Om inte, leta efter omslag på nätet eller gå till biblioteket och botanisera. Fota, rita, klipp, klistra. Använd ett A4 eller A3 papper och skapa en minnestavla av din biblioterapeutiska livslinje med läsminnen. Sen kan du också skriva förstås, några A4 sidor brukar bli bra.
I den biblioterapeutiska cirkeln läser, skriver och samtalar vi. Ibland enskilt, ibland tillsammans. Om Kafka fanns här skulle jag viska till honom: ”Vet du, det är inte böckerna, det är orden och samtalen som berör och tinar det frusna.” Det är relationen, det gemensamma som berör oss, det mellanmänskliga, detta att inte vara ensam med sina upplevelser och känslor. Andra har också upplevt, andra har också känt och blir berörda i nuet när orden och texterna når djupare än någonsin tidigare. Det finns ett överraskningsmoment i biblioterapi. Ett ’ah’ ögonblick av inandning, igenkänning och det är ett berörande ögonblick som når bortom tanken till det som tinar.
Men Kafka var på rätt spår och biblioterapi är ett oslagbart sätt att nå genom orden bortom orden och hem inom sig själv. Inte minst om man kombinerar läsande med skrivande, vilket jag gärna gör. Varje klient eller deltagare som fattar pennan och låter orden flöda påbörjar en dialog med sig själv. Och den dialogen är viktig för såväl själv- som livskunskap.
________________________________________________________________________________________
Ann Marie Lamb är fil kand och diplomerad psykosyntesterapeutPSA®. Hon är också certifierad Imago® parterapeut och har tagit två poängkurser på Marie Cederschiöld Högskola. Den ena är Det biblioterapeutiska arbetssättet (2019) och den andra Existentiell vägledning (2022).
Hon har ständigt fördjupat sig i psykosyntes genom flertalet vistelser vid L’Istituto di Psicosintesi i Florens.
Från att i många år arbetat med ledar- och organisationsutveckling inom bank- och finans, arbetar Ann Marie idag deltid med individer, par och grupper. Nu finner hon störst glädje i att följa människors utveckling och förverkligande av Självets slumrande potential.