På Stadsbiblioteket i Närpes i Österbotten inledde vi för några år sedan ett intensivt samarbete med dagisgrupper, förskolor och skolor runt om i nejden. I och med detta uppfyller vi vår del i den nya läroplanen för grundläggande utbildning och småbarnspedagogik samt följer den nya bibliotekslagen som trädde i kraft år 2017. Vårt arbete uppfyller förutom samarbetet mellan bibliotek och skolor/dagis även de krav på multilitteracitet som läroplanen förutsätter.
Vi turnerar till daghem och gruppfamiljedaghem med våra magiska sagostunder. Personalen har skaffat rekvisita och vi har skapat var sitt alter ego som består av en clown, en älva, ett troll, en drake och en prinsessa. Rekvisitan består bl.a. av magiska flaskor fyllda med magiska berättelser. Vi högläser, sjunger, dansar, rimmar och har olika programpunkter som tangerar den poesi vi läser. Samarbetet med förskolorna ser ut på så vis att vi besöker varje förskola två gånger per termin. Lärarna har möjlighet att önska högläsning enligt tema vid dessa tillfällen. Det närmaste vi kommer biblioterapeutiskt arbete i detta sammanhang är när vi jobbar med känslokort. Det går till på så vis att vi läser en bok som behandlar ett visst tema, t.ex. mobbning, och därefter diskuterar karaktärernas känslor med barnen genom att använda känslokorten. Känslokort är kort med bilder på figurer som uttrycker olika känslor. Att kunna sätta ord på sina känslor är viktigt men tyvärr inte alltid en självklarhet bland barnen.
Alla förskolor besöker biblioteket en gång per läsår och i samband med detta ordnar vi program för dem, t.ex. bokstavsjakt. När vi läser för barnen får de använda fantasin och gissa slutet på sagan. De får rita och måla hur de tror att sagan slutar innan vi avslutningsvis läser hela sagan och funderar kring barnens alternativa slut.
Skolor besöker oss sporadiskt och de vill gärna ha program när de kommer. Högläsningen ingår även här som ett självklart inslag. Andra program som vi brukar ordna är adjektivberättelser där barnen själva skapar berättelsen genom att hitta på adjektiv till en redan färdig grund, vilket brukar resultera i roliga sagor. De får klura ut boktitlar genom att rada bokstäver, de får klippa, klistra och måla, skapa egen poesi och självklart får de tips på böcker som de själva kan läsa. Vi ordnar också meditativa stunder då barnen får slappna av och lyssna på en saga eller skapa egna inre bilder utgående från det vi läser.
Vårt nyaste projekt är ett samarbete med gymnasiet. Det är i och med detta projekt vi närmast kommer det vi kan kalla biblioterapeutiskt arbete på bibban. Med gymnasieeleverna har jag gått in för att föreläsa om terapeutiskt skrivande och skrivande som friskvård. Jag berättar om läsandets och skrivandets läkande kraft, om skrivandet som spegel och språk samt går igenom olika genrer inom poesin. Jag har med mig böcker som inspirationskälla och eleverna får själva skriva poesi, antingen om något traumatiskt de genomlevt eller om valfritt ämne. När eleverna skriver sitter vi i ett halvmörkt rum med levande ljus och meditativ musik. Att skriva är under dessa tillfällen inget tvång, eleverna har också möjlighet att teckna eller bara si
tta och slappna av. De flesta väljer ändå att skriva och jag fascineras ständigt över texternas djup. Eleverna skriver texterna för sin egen skull men de har möjlighet att via läraren sända sitt material till mig för genomläsning. Under våren är tanken att var och en som lämnar in sin text ska få personlig feedback. Förhoppningen är att vi i och med samarbetet kan fånga upp elever som behöver extra stöd i någon form.
Vi på Stadsbiblioteket i Närpes tror starkt på att läs- och skrivfrämjande arbete minskar utslagning på sikt och därmed kan ses som förebyggande och hälsofrämjande arbete bland unga.
Patricia Bäckvik-Manngård är biblioteksfunktionär, Stadsbiblioteket i Närpes, Finland.